6. Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,
7. framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.
8. Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?
9. Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»
10. När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
11. De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.
12. När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.