47. Då nu kvinnan såg att hon icke hade blivit obemärkt, kom hon fram bävande och föll ned för honom och omtalade inför allt folket varför hon hade rört vid honom, och huru hon strax hade blivit frisk.
48. Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.»
49. Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»
50. Men när Jesus hörde detta, sade han till honom: »Frukta icke; tro allenast, så får hon liv igen.»
51. Och när han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen att gå med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och därtill flickans fader och moder.
52. Och alla gräto och jämrade sig över henne. Men han sade: »Gråten icke; hon är icke död, hon sover.»
53. Då hånlogo de åt honom, ty de visste ju att hon var död.
54. Men han tog henne vid handen och sade med hög röst: »Flicka, stå upp.»
55. Då kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och han tillsade att man skulle giva henne något att äta.