1. Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom.
2. Men fariséerna och de skriftlärde knorrade och sade: »Denne tager emot syndare och äter med dem.»
3. Då framställde han för dem denna liknelse; han sade:
4. »Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det?
5. Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje.
6. Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.'
7. Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva.
8. Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den?
9. Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.'
10. Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.
11. Ytterligare sade han: »En man hade två söner.
12. Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem.
13. Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.
14. Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd.