11. Men när man drager eder fram inför synagogor och överheter och myndigheter, så gören eder icke bekymmer för huru eller varmed I skolen försvara eder, eller vad I skolen säga;
12. ty den helige Ande skall i samma stund lära eder vad I skolen säga.»
13. Och en man i folkhopen sade till honom: »Mästare, säg till min broder att han skiftar arvet med mig.»
14. Men han svarade honom: »Min vän, vem har satt mig till domare eller skiftesman över eder?»
15. Därefter sade han till dem: »Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet; ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.»
16. Och han framställde för dem en liknelse; han sade: »Det var en rik man vilkens åkrar buro ymniga skördar.
17. Och han tänkte vid sig själv och sade: 'Vad skall jag göra? Jag har ju icke rum nog för att inbärga min skörd.'
18. Därefter sade han: 'Så vill jag göra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all min gröda och allt mitt goda.
19. Sedan vill jag säga till min själ: Kära själ, du har mycket gott för varat för många år; giv dig nu ro, ät, drick och var glad.
20. Men Gud sade till honom: 'Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem skall då få vad du har samlat i förråd?' --
21. Så går det den som samlar skatter åt sig själv, men icke är rik inför Gud.»
22. Och han sade till sina lärjungar: »Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med.
23. Livet är ju mer än maten, och kroppen mer än kläderna.
24. Given akt på korparna: de så icke, ej heller skörda de, och de hava varken visthus eller lada; och likväl föder Gud dem. Huru mycket mer ären icke I än fåglarna!
25. Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd?
26. Förmån I nu icke ens det som minst är, varför gören I eder då bekymmer för det övriga?