18. Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19. Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20. Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21. Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22. Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23. Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24. Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25. Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26. de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27. Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28. Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29. Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30. Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31. så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.