14. Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15. Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16. Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17. kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18. Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19. Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»