26. Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27. Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28. Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29. Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30. Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?