16. som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17. men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18. Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19. Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20. men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21. Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22. Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,