1. Då tog Job till orda och sade:
2. Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3. Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4. Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5. Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6. Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7. Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8. Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9. O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10. Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11. Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12. Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13. Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.