17. Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18. Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19. Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20. I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21. När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22. Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23. ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24. Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25. Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26. I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27. Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.