10. åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11. när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12. Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13. han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14. mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15. Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16. Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17. Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18. Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19. Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20. I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.