1. Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2. Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3. Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4. Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5. Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6. Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7. nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8. Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9. åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10. åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11. när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12. Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13. han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14. mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15. Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16. Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17. Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18. Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.