5. Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
6. Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7. Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
8. Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
9. för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
10. Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;