1. Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2. Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3. Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
4. dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
5. Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
6. Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7. Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
8. Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;