1. Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2. Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3. Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4. Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5. Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6. Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7. Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8. Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9. Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10. med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.