23. Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
24. Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
25. Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
26. Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
27. eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
28. De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
29. Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
30. när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
31. Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
32. Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
33. Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.