10. Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11. Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12. Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13. Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14. Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15. Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16. Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17. Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18. Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19. Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20. Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21. Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22. Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!