26. Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27. att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28. Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29. Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30. Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31. Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32. Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.