13. Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14. I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15. Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16. Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17. Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18. Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19. Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20. Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21. Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22. Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23. De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.