1. Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2. Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3. då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4. Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5. då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6. då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7. När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8. då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9. Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10. furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11. Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;