1. Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2. Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
3. Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
4. Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
5. Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
6. Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
7. Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
8. För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
9. men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
10. Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
11. ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
12. I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
13. därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
14. Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»