7. Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8. De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9. Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10. När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11. Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12. De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
13. De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.
14. Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15. Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16. Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17. Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18. De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19. »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20. Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21. Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22. »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»