23. Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24. hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25. Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26. Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27. Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28. I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29. Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30. att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31. Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32. Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33. Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.