21. Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
22. Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
23. Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
24. Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
25. När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
26. Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.