13. Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14. Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15. Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16. Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17. Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18. Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19. Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20. Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21. din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22. Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23. Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24. Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25. Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26. Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27. du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28. Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!