1. Därefter tog Job till orda och sade:
2. Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3. Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4. Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5. Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6. Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.