1. Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2. Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
3. Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
4. Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
5. Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
6. om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
7. Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?