8. Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9. Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10. Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11. Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12. Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13. Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14. om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15. Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16. Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17. Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18. Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,