1. Den rättfärdige förgås, och ingen finnes, som tänker därpå; fromma människor ryckas bort, utan att någon lägger märke därtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort
2. och går då in i friden; de som hava vandrat sin väg rätt fram få ro i sina vilorum.
3. Men träden fram hit, I söner av teckentyderskor, I barn av äktenskapsbrytare och skökor.
4. Över vem gören I eder lustiga? Mot vem spärren I upp munnen och räcken I ut tungan? Sannerligen, I ären överträdelsens barn, en lögnens avföda,
5. I som upptändens av brånad vid terebinterna, ja, under alla gröna träd, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup.