13. Jublen, I himlar, och fröjda dig, du jord, och bristen ut i jubel, I berg; ty HERREN tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta.
14. Men Sion säger: »HERREN har övergivit mig, Herren har förgätit mig.»
15. Kan då en moder förgäta sitt barn, så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle dock jag icke förgäta dig.
16. Se, på mina händer har jag upptecknat dig; dina murar stå alltid inför mina ögon.
17. Redan hasta dina söner fram, under det dina förstörare och härjare draga bort ifrån dig.