1. Ve dig, du fördärvare, som själv har gått fri ifrån fördärvet! Ve dig, du härjare, som själv har undgått förhärjning! När du har fyllt ditt mått att fördärva, drabbas du själv av fördärvet; när du har fullbordat till härjande drabbas du själv av förhärjning.
2. HERRE, var oss nådig, dig förbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var vår frälsning i nödens tid.
3. För ditt väldiga dån fly folken bort; när du reser dig upp, förskingras folkslagen.
4. Och man får skövla och taga byte efter eder, såsom gräsmaskar skövla; såsom gräshoppor störta fram, så störtar man över det.
5. HERREN är hög, ty han bor i höjden; han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6. Ja, trygga tider skola komma för dig! Vishet och kunskap bereda Sion frälsning i rikt mått, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt.
7. Hör, deras hjältar klaga därute, fredsbudbärarna gråta bitterligen.