4. Jorden sörjer och tvinar bort, jordkretsen försmäktar och tvinar bort, vad högt är bland jordens folk försmäktar.
5. Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet.
6. Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.
7. Vinmusten sörjer, vinträdet försmäktar; de som voro så hjärteglada sucka nu alla.
8. Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang.
9. Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den.
10. Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin.
11. Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat.
12. Ödeläggelse allenast är kvar i staden, och porten är slagen i spillror.
13. Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan vinbärgningen är slut.