31. Madmena flyktar; Gebims invånare bärga sitt gods.
32. Ännu samma dag står han i Nob; han lyfter sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd.
33. Men se, då avhugger Herren, HERREN Sebaot den lummiga kronan, med förskräckande makt; de resliga stammarna ligga fällda, de höga träden störta ned.
34. Den tjocka skogen nedhugges med järnet; Libanons skogar falla för den väldige.