27. På den tiden skall hans börda tagas bort ifrån din skuldra och hans ok ifrån din hals, ty oket skall brista sönder för fetmas skull.
28. Han kommer över Ajat, han drager fram genom Migron; i Mikmas lämnar han sin tross.
29. De draga fram över passet; i Geba taga de nattkvarter. Rama bävar; Sauls Gibea flyr.
30. Ropa högt, du dotter Gallim. Giv akt, du Laisa. Arma Anatot!
31. Madmena flyktar; Gebims invånare bärga sitt gods.
32. Ännu samma dag står han i Nob; han lyfter sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd.
33. Men se, då avhugger Herren, HERREN Sebaot den lummiga kronan, med förskräckande makt; de resliga stammarna ligga fällda, de höga träden störta ned.
34. Den tjocka skogen nedhugges med järnet; Libanons skogar falla för den väldige.