1. Denne Melkisedek, som var konung i Salem och präst åt Gud den Högste -- han som gick Abraham till mötes, när denne var stadd på återvägen, sedan han hade slagit konungarna, och som välsignade honom,
2. varvid Abraham å sin sida gav honom tionde av allt; denne, som när man uttyder vad han kallas, är först och främst »rättfärdighetens konung», men därjämte ock »Salems konung», det är »fridens konung»,
3. denne som står där utan fader, utan moder och utan släktledning, utan begynnelse på sina dagar och utan ände på sitt liv och likställes med Guds Son -- denne förbliver en präst för beständigt.
4. Och sen nu huru stor han är, denne åt vilken vår stamfader Abraham gav tionde av det förnämsta bytet.
5. Medan de av Levi söner, som undfå prästämbetet, hava befallning att enligt lagen taga tionde av folket, det är av sina bröder, fastän dessa hava utgått från Abrahams länd,
6. tog denne, som icke var av deras släkt, tionde av Abraham och välsignade honom, densamme som hade fått löftena.
7. Nu lär ingen kunna neka att det plägar vara den ringare som mottager välsignelse av den som står högre.
8. Och medan det här är dödliga människor som taga tionde, är det där en som får det vittnesbördet att han förbliver levande.
9. Genom Abraham har på visst sätt också Levi, som tager tionde, fått giva tionde;
10. ty han var ännu i sin stamfaders länd, när Melkisedek gick denne till mötes.
11. Vore det nu så, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska prästadömet -- och på detta var ju folkets lagstiftning byggd -- varför hade det då behövts att en präst av annat slag, »efter Melkisedeks sätt», skulle uppstå, en som icke nämnes »efter Arons sätt»?