1. Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att föra en vandel som är värdig den kallelse I haven undfått,
2. med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek
3. och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band:
4. en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse --
5. en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader,
6. han som är över alla, genom alla och i alla.
7. Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva.
8. Därför heter det: »Han for upp i höjden, han tog fångar, han gav människorna gåvor.»
9. Men detta ord »han for upp», vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder?