5. Så sänd nu några män till Joppe och låt hämta en viss Simon, som ock kallas Petrus.
6. Han gästar hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid havet.»
7. När ängeln som hade talat med honom var borta, kallade han till sig två av sina tjänare och en from krigsman, en av dem som hörde till hans närmaste följe,
8. och förtäljde alltsammans för dem och sände dem åstad till Joppe.
9. Men dagen därefter, medan dessa voro på vägen och nalkades staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att bedja.
10. Och han blev hungrig och ville hava något att äta. Medan man nu tillredde maten, föll han i hänryckning.
11. Han såg himmelen öppen och någonting komma ned som liknade en stor linneduk, och som fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned till jorden.
12. Och däri funnos alla slags fyrfota och krälande djur som leva på jorden, och alla slags himmelens fåglar.
13. Och en röst kom till honom: »Stå upp, Petrus, slakta och ät.»
14. Men Petrus svarade: »Bort det, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt och orent.»
15. Åter, för andra gången, kom en röst till honom: »Vad Gud har förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.»
16. Detta skedde tre gånger efter varandra; sedan blev duken strax åter upptagen till Himmelen.
17. Medan Petrus i sitt sinne undrade över vad den syn han hade sett skulle betyda, hade de män som voro utsända av Kornelius redan frågat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten
18. och ropade på någon för att få veta om Simon, som ock kallades Petrus, gästade där.
19. Men under det Petrus alltjämt begrundade synen, sade Anden till honom: »Här äro ett par män som fråga efter dig.
20. Stå upp, och gå ditned och följ med dem, utan att tveka; ty det är jag som har sänt dem.»
21. Då steg Petrus ned till männen och sade: »Se här är jag, den som I frågen efter. Av vilken orsak haven I kommit hit?»
22. De svarade: »Hövitsmannen Kornelius, en rättfärdig och gudfruktig man, som har gott vittnesbörd om sig av hela det judiska folket, har i en uppenbarelse fått befallning av en helig ängel att hämta dig till sig och höra vad du har att säga.»
23. Då bjöd han dem komma in och beredde dem härbärge. Dagen därefter stod han upp och begav sig åstad med dem; och några av bröderna i Joppe följde med honom.
24. Följande dag kommo de fram till Cesarea. Och Kornelius väntade på dem och hade kallat tillhopa sina fränder och närmaste vänner.
25. Då nu Petrus skulle träda in, gick Kornelius emot honom och betygade honom sin vördnad, i det att han föll ned för hans fötter.