5. Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: »Varför haven I fört oss upp ur Egypten, så att vi måste dö i öknen? Här finnes ju varken bröd eller vatten, och vår själ vämjes vid den usla föda vi få.»
6. Då sände HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stungo folket; och mycket folk i Israel blev dödat.
7. Då kom folket till Mose och sade: »Vi hava syndat därmed att vi talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tager bort dessa ormar ifrån oss.» Och Mose bad för folket.
8. Då sade HERREN till Mose: »Gör dig en orm och sätt upp den på en stång; sedan må var och en som har blivit ormstungen se på den, så skall han bliva vid liv.»
9. Då gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den på en stång; när sedan någon hade blivit stungen av en orm, såg han upp på kopparormen och blev så vid liv.
10. Och Israels barn bröto upp och lägrade sig i Obot;
11. och från Obot bröto de upp och lägrade sig vid Ije-Haabarim i öknen som ligger framför Moab, österut.
12. Därifrån bröto de upp och lägrade sig i Sereds dal.
13. Därifrån bröto de upp och lägrade sig på andra sidan Arnon, där denna bäck från amoréernas område, där den har runnit upp, flyter fram i öknen; ty Arnon är Moabs gräns och flyter fram mellan Moabs land och amoréernas.
14. Därför heter det i »Boken om HERRENS krig»: »Vaheb i Sufa och dalarna där Arnon går fram,
15. och dalarnas sluttning, som sänker sig mot Ars bygd och stöder sig mot Moabs gräns.»
16. Därifrån drogo de till Beeri om brunnen där var det som HERREN sade till Mose: »Församla folket, så vill jag giva dem vatten.»
17. Då sjöng Israel denna sång: »Flöda, du brunn! Ja, sjungen om den,
18. om brunnen som furstar grävde, som folkets ypperste borrade, med spiran, med sina stavar.
19. Från öknen drogo de till Mattana, från Mattana till Nahaliel, från: Nahaliel till Bamot,
20. från Bamot till den dal som ligger: på Moabs mark uppe på Pisga, där man kan se ut över ödemarken.