1. Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN. Ty när HERREN hörde det, upptändes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna ibland dem och förtärde de som voro ytterst i lägret.
2. Då ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och så stannade elden av.
3. Och detta ställe fick namnet Tabeera, därför att HERRENS eld hade brunnit ibland dem.
4. Och den blandade folkhop som åtföljde dem greps av lystnad; Israels barn själva begynte då ock åter att gråta och sade: »Ack om vi hade kött att äta!
5. Vi komma ihåg fisken som vi åt i Egypten för intet, så ock gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken.
6. Men nu försmäkta våra själar, ty här finnes alls intet; vi få intet annat se än manna.