1. Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: Församlen eder, på det att jag må förkunna eder vad som skall hända eder i kommande dagar:
2. Kommen tillhopa och hören, I Jakobs söner; hören på eder fader Israel.
3. Ruben, min förstfödde är du, min kraft och min styrkas förstling, främst i myndighet och främst i makt.
4. Du sjuder över såsom vatten, du skall icke bliva den främste, ty du besteg din faders läger; då gjorde du vad skändligt var. Ja, min bädd besteg han!
5. Simeon och Levi äro bröder; deras vapen äro våldets verktyg.
6. Min själ inlåte sig ej i deras råd, min ära tage ingen del i deras samkväm; ty i sin vrede dräpte de män, och i sitt överdåd stympade de oxar.
7. Förbannad vare deras vrede, som är så våldsam, och deras grymhet, som är så hård! Jag skall förströ dem i Jakob, jag skall förskingra dem i Israel.
8. Dig, Juda, dig skola dina bröder <spärr>prisa</spärr>; din hand skall vara på dina fienders nacke, för dig skola din faders söner buga sig.
9. Ett ungt lejon är Juda; från rivet byte har du dragit ditupp, min son. Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon, såsom en lejoninna -- vem vågar oroa honom?
10. Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hörsamma.
11. Han binder vid vinträdet sin åsna, vid ädla rankan sin åsninnas fåle. Han tvår sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod.
12. Hans ögon äro dunkla av vin och hans tänder vita av mjölk.