41. Ytterligare sade Farao till Josef: »Jag sätter dig nu över hela Egyptens land.»
42. Och Farao tog ringen av sin hand och satte den på Josefs hand och lät kläda honom i kläder av fint linne och hängde den gyllene kedjan om hans hals.
43. Och han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen, och man utropade framför honom »<spärr>abrek</spärr>». Och han satte honom över hela Egyptens land.
44. Och Farao sade till Josef: »Jag är Farao; utan din vilja skall ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.»
45. Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. Och Josef begav sig ut och besåg Egyptens land.
46. Josef var trettio år gammal, när han stod inför Farao, konungen i Egypten. Och Josef gick ut ifrån Farao och färdades omkring i hela Egyptens land.
47. Och landet gav under de sju ymniga åren avkastning i överflöd
48. och under dessa sju år som kommo i Egyptens land samlade han in allt som kunde tjäna till föda och lade upp det i städerna. I var särskild stad lade han upp de födoämnen som man hämtade ifrån fälten däromkring.
49. Så hopförde Josef säd i stor myckenhet, såsom sanden i havet, till dess man måste upphöra att hålla räkning på den, eftersom det var omöjligt att hålla räkning på den.
50. Och åt Josef föddes två söner, innan något hungerår kom; de föddes åt honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On.
51. Och Josef gav åt den förstfödde namnet <spärr>Manasse</spärr>, »ty», sade han, »Gud har låtit mig förgäta all min olycka och hela min faders hus.»
52. Och åt den andre gav han namnet <spärr>Efraim</spärr>, »ty», sade han, »Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land».
53. Men de sju ymniga åren som först hade kommit i Egyptens land gingo till ända;