13. Nu talar jag till er som inte är judar: Gud har utsett mig till att vara ett speciellt sändebud till icke-judiska folk, och jag är mycket stolt över min uppgift.
14. Kanske kan jag genom denna stolthet få mitt eget folk att längta efter det som ni redan har, så att åtminstone några av dem blir räddade.
15. När Gud stötte bort Israels folk, innebar det att resten av världen försonades med Gud och blev hans vänner. Hur underbart ska det då inte bli när Gud för andra gången accepterar Israels folk. Det ska bli som när döda får liv igen!
16. Judarna tillhör egentligen Gud, eftersom deras förfäder, Abraham, Isak och Jakob, gjorde det. Det står ju i Skriften, att om den första degbiten offras till Gud, så är det en symbol för att hela degen tillhör Gud. Och om rötterna till ett träd tillhör Gud, så tillhör också grenarna Gud.
17. Israels folk är som ett planterat olivträd, där några av grenarna har brutits av. Du som inte är jude är som en gren från ett vilt olivträd, och du har blivit inympad på den äkta stammen istället för de andra grenarna. Därför får du nu också del av saven som stiger upp ifrån trädets rot.
18. Men börja för den skull inte skryta över att du har placerats där istället för de grenar som bröts av. Kom ihåg att du bara är en inympad gren, och att det är roten som bär upp dig och inte tvärtom.
19. Nu kanske någon tänker: "Men de där grenarna bröts ju av för att lämna plats åt mig."
20. Det är sant. Men glöm inte bort att de bröts av därför att de inte trodde på det Gud sa, och att du är där därför att du tror på Guds budskap! Var inte högfärdig, utan passa dig noga!
21. Om Gud till och med straffade de äkta grenarna, så kommer han också att straffa dig.