35. När de hade spikat fast Jesus på korset delade de hans kläder mellan sig genom lottdragning,
36. och satte sig sedan ner för att vakta honom.
37. Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: "Detta är Jesus, judarnas kung".
38. Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar fastspikade på varsitt kors, en på var sida om honom.
39. Och de som gick förbi avrättningsplatsen hånade Jesus och skakade på huvudet och sa:
40. "Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så hjälp dig själv nu och kliv ner från korset!"
41. Översteprästerna och laglärarna och folkets ledare gjorde sig också lustiga över honom.
42. "Han var bra på att hjälpa andra", sa de, "men han kan inte hjälpa sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom!
43. Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom och bevisa att han älskar honom. Han har ju sagt att han är Guds Son."
44. Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som hade spikats fast på kors tillsammans med honom.
45. När klockan var tolv blev det plötsligt mörkt i hela landet, och mörkret varade ända fram till klockan tre.
46. Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabachtani?" (det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?").
47. Några av dem som stod där missförstod honom och trodde att han ropade på Elia.
48. En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka.
49. Men de andra sa: "Låt honom vara, så får vi se om Elia kommer och räddar honom."
50. Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.