11. Jesus ställdes nu inför Pilatus, den romerska landshövdingen. Och Pilatus frågade honom: "Är du judarnas kung?" Jesus svarade: "Det är du själv som kallar mig det."
12. Men när översteprästerna och folkets ledare började anklaga honom stod Jesus helt tyst.
13. "Hör du inte vad de anklagar dig för?" undrade Pilatus.
14. Men till landshövdingens stora förvåning svarade inte Jesus på en enda fråga.
15. Vid påskhögtiden brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som judarna ville ha fri.
16. Och just då satt en verkligt ökänd brottsling i fängelset. Han hette Barabbas.
17. När folket därför samlades utanför Pilatus hus den här morgonen frågade han dem: "Vem ska jag släppa fri, Barabbas, eller Jesus som kallas Messias, den utlovade kungen?"
18. Pilatus visste nämligen mycket väl att de judiska ledarna bara hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus.
19. Medan Pilatus satt där på domarsätet fick han också ett meddelande från sin fru, som varnade honom: "Lämna den här oskyldiga mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar inatt för hans skull."
20. Men översteprästerna och folkets ledare hade övertalat folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas.
21. Så när Pilatus en andra gång frågade: "Vilken av dessa två ska jag släppa?" ropade folket: "Barabbas!"
22. "Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?" undrade Pilatus. "Spika fast honom på ett kors!" skrek de.
23. "Men vad har han gjort för ont?" frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: "Spika fast honom på ett kors!"
24. Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, bad han om ett handfat med vatten. Sedan tvättade han sina händer inför folkmassan och sa: "Jag är oskyldig till den här mannens död. Ansvaret är ert!"
25. Folket skrek tillbaka: "Vi och våra barn tar på oss ansvaret!"