38. och han sa till dem: "Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig."
39. Sedan gick han lite längre bort och kastade sig ner på marken och bad: "Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill."
40. Efter ett tag gick han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. Då sa han till Petrus: "Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma?
41. Vaka och be, så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er."
42. Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: "Far i himlen, om jag inte kan slippa det lidande som väntar, är jag beredd att göra din vilja."
43. Men när han kom tillbaka till sina efterföljare, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna.
44. Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.
45. Sedan gick han tillbaka till sina efterföljare och sa: "Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen, ska överlämnas till onda människor.
46. Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig."
47. Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare.
48. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa."
49. Judas gick därför raka vägen fram till Jesus och sa: "Godafton, Mästare!" och gav honom en hälsningskyss.
50. Jesus svarade: "Min vän, gör det du har kommit hit för att göra." Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.
51. En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.
52. Men Jesus sa till honom: "Stoppa tillbaka svärdet. De som använder våld, kommer själva att falla offer för våld.
53. Inser du inte att jag skulle kunna be min Far i himlen att skicka mer än tolv arméer med änglar för att skydda oss, och att han genast skulle göra det?
54. Men hur skulle det som Gud förutsagt i Skriften då kunna bli verklighet? Han har ju sagt att allt detta måste hända."
55. Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: "Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Varje dag satt jag där och undervisade utan att ni grep mig.
56. Men allt detta har hänt för att det som Gud förutsagt genom profeternas skrifter ska bli verklighet." I samma stund övergav alla hans efterföljare honom och flydde.
57-58. De som hade arresterat Jesus ledde honom nu till översteprästen Kajafas palats, där laglärarna och folkets ledare hade samlats. Petrus följde efter på avstånd och lyckades ta sig ända in på gården. Där slog han sig sedan ner tillsammans med tjänarna för att se vad som skulle hända med Jesus.
59. Inne i huset försökte översteprästerna och hela det judiska rådet att hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden.