18. När Jesus på morgonen var på väg tillbaka till Jerusalem blev han hungrig.
19. Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen och gick fram till det för att se om det fanns några fikon på det, men det fanns bara blad. Då sa han till trädet: "Du ska aldrig mer bära frukt!" Och genast vissnade fikonträdet.
20. Jesus efterföljare blev alldeles häpna och frågade: "Hur kom det sig att fikonträdet vissnade så fort?"
21. Då sa Jesus till dem: "Jag försäkrar, att om ni verkligen tror och inte tvivlar, kan ni också göra så här med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till det här berget : 'Upp med dig och kasta dig i havet' och det kommer att göra det.
22. Ni kan få vad som helst som ni ber om i era böner, om ni bara tror."
23. När Jesus hade kommit till tempelplatsen och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De krävde att få veta vad han hade för rätt att göra allt det han gjorde , och vem som hade gett honom det uppdraget.
24. "Det ska jag strax säga er", sa Jesus, "om ni bara svarar på en annan fråga först."
25. De började genast diskutera med varandra och sa: "Om vi säger att det var på Guds befallning, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom.
26. Men om vi påstår att Gud inte hade sänt honom, då kommer vi att få problem med folket. Alla anser ju att Johannes var en profet som framförde Guds budskap."
27. Därför svarade de till slut: "Vi vet inte." Då sa Jesus till dem: "I så fall säger inte jag heller vem som har gett mig i uppdrag att göra det jag gör."
28. "Men vad säger ni om det här?" fortsatte Jesus. "En man hade två söner, och en dag sa han till den ene: 'Gå ut och arbeta i vingården idag.'
29. 'Det vill jag inte', svarade sonen, men efter ett tag ändrade han sig och gick ändå.
30. Sedan sa pappan till den andre: 'Gå ut, du också', och han svarade: 'Javisst, pappa, det ska jag göra.' Men han gick aldrig.