20. och det är sådant som gör människan ovärdig. Men ingen blir ovärdig att komma inför Gud genom att äta utan att först ha tvättat händerna."
21. Jesus lämnade sedan Galileen och drog sig undan till området kring städerna Tyros och Sidon.
22. En kanaaneisk kvinna från trakten kom då till honom och ropade: "Herre, du som ska ärva kung Davids tron, ha medlidande med mig. Min dotter är besatt av en ond ande och den plågar henne ständigt."
23. Men Jesus gav henne inte ett ord till svar. Hans efterföljare kom därför till honom och sa: "Skicka iväg henne, hon förföljer oss ju med sina rop."
24. Han sa då till kvinnan: "Jag har fått i uppgift att bara hjälpa Israels folk ‑ Guds förlorade får."
25. Men kvinnan kom närmare och föll på knä och bad honom igen: "Herre, hjälp mig!"
26. Jesus svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna."
27. "Det är sant, Herre", sa hon, "men till och med hundarna har rätt att äta de smulor som faller från deras herrars bord."
28. "Kvinna", sa Jesus till henne, "din tro är stark. Du ska få det du ber om." Och i samma stund blev hennes dotter botad.
29. Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg i närheten av sjön och satte sig där.
30. Snart hade det samlats en stor folkmassa omkring honom, och de hade med sig rörelsehindrade, blinda, missbildade, stumma och många andra. Man la dem framför Jesus, och han botade dem.
31. Folk var alldeles häpna, för de stumma började tala, de missbildade blev friska, de rörelsehindrade gick, och de blinda kunde se ! Och alla hyllade Israels Gud.
32. Sedan kallade Jesus på sina efterföljare och sa: "Jag känner stort medlidande med dessa människor. De har varit här hos mig i tre dagar och har inget kvar att äta. Jag vill inte skicka iväg dem hungriga, för då kanske de svimmar av utmattning längs vägen."
33. Men hans efterföljare svarade: "Var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt dem alla här i ödemarken?"
34. Jesus frågade dem: "Hur mycket mat har ni?" "Sju bröd och några små fiskar", svarade de.