10. Därför höll de det för sig själva men talade ofta med varandra om vad han menade med att "uppstå från de döda".
11. Hans efterföljare frågade honom nu: "Varför påstår laglärarna att Elia måste återvända innan Messias, den utlovade kungen, kommer?"
12. Jesus svarade: "Laglärarna har rätt. Elia måste komma först och ställa allt till rätta. Ändå har Gud förutsagt i Skriften att jag, Människosonen, måste lida och bli hånad av alla. Hur kan det komma sig?
13. Men jag säger er, att Elia redan har kommit och man behandlade honom illa, precis som det står om honom i Skriften."
14. När de hade kommit ner från berget, fick de se en stor mängd människor som hade samlats runt de andra efterföljarna till Jesus, och några laglärare som höll på att diskutera med dem.
15. Men när folket fick se Jesus komma gående blev de glatt överraskade och sprang fram till honom för att hälsa på honom.
16. Och han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar?"
17. En man i folkhopen sa då: "Mästare, jag har tagit med min son hit för att du skulle bota honom. Han är besatt av en ond ande som gör honom stum.
18. Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina efterföljare att driva ut den onda anden, men de klarade det inte."
19. "Ni tröga människor som inte vill tro!" utbrast Jesus. "Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit pojken till mig."
20. Då kom de fram med pojken. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och kastade sig fram och tillbaka med fradga runt munnen.
21. "Hur länge har han varit sådan här?" frågade Jesus pappan. Han svarade: "Ända sedan han var liten.
22. Och den onda anden får honom ofta att falla i elden eller i vattnet för att han ska dö. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!"
23. "Om jag kan?" svarade Jesus. "Allt är möjligt för den som tror."
24. "Jag tror", utropade pappan. "Hjälp min otro!"
25. Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den onda anden och sa: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!"
26. Anden skrek då vilt och började rycka och slita i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös på marken, och många började mumla: "Han är död."
27. Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.