24. Hon gick då ut och frågade sin mamma vad hon skulle be om. Och mamman svarade: "Be om Johannes döparens huvud!"
25. Flickan skyndade genast tillbaka till kungen och sa till honom: "Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat, nu genast!"
26. Kungen blev mycket ledsen, men på grund av sitt löfte, och eftersom han inte ville ta tillbaka det han sagt inför gästerna, lät han henne få som hon ville.
27. Han gav därför order till en av sina livvakter att gå och hämta Johannes döparens huvud. Och mannen gick iväg till fängelset och halshögg Johannes
28. och kom tillbaka med hans huvud på ett fat. Han gav det sedan till flickan, som i sin tur bar det till sin mamma.
29. Men när Johannes efterföljare hörde vad som hänt, kom de och hämtade hans kropp och begravde den.
30. De tolv efterföljare som Jesus hade sänt ut kom nu tillbaka från sin vandring, och de rapporterade allt de hade gjort och allt de hade undervisat människorna om.
31. Men eftersom det var så mycket folk runt omkring dem att de inte ens fick tid att äta, föreslog Jesus: "Kom så drar vi oss undan till en öde plats där ni kan vila er lite."
32. Och så åkte de iväg i en båt till en öde plats.
33. Men många människor såg att de åkte iväg och skyndade till fots runt sjön och mötte dem när de steg i land på andra sidan.
34. Och när Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Han tog sig därför tid och undervisade dem länge om det som de behövde veta.