5. "Herre", sa Simon, "vi har arbetat hårt hela natten och har ändå inte fått något. Men eftersom du säger det, så ska vi försöka igen."
6. Och när de gjorde det, fick de så mycket fisk att näten höll på att gå sönder!
7. Då vinkade de till sig sina kamrater så att de kom ut med den andra båten, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.
8. När Simon äntligen fattat vad som hade hänt, föll han på knä inför Jesus och sa: "Herre, lämna mig! Jag är en syndare. Jag kan inte vara i din närhet."
9. Både han och de andra i båten hade blivit helt förskräckta när de såg hur mycket fisk de hade fått.
10. Hans kompanjoner, Jakob och Johannes, Sebedaios söner, var lika förskräckta. Men Jesus sa till Simon: "Var inte rädd! Från och med nu ska du fånga människor istället!"
11. Och när de hade rott båtarna i land lämnade de allt för att följa Jesus.
12. En annan gång, när Jesus besökte en stad, träffade han en man som var svårt angripen av spetälska. När mannen fick se Jesus, kastade han sig till marken framför honom och bad: "Herre, om du vill, så kan du göra mig frisk."
13. Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: "Det vill jag. Du är frisk!" Och genast försvann spetälskan.
14. Sedan förbjöd Jesus mannen att berätta för någon vad som hade hänt. Han sa: "Gå istället till prästen, och låt honom undersöka dig. Ta också med dig det offer som Mose bestämt för spetälska personer som blivit friska. Då kommer alla att förstå att Gud har botat dig."
15. Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och mängder med människor kom för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar.
16. Han drog sig därför ofta undan till öde trakter för att be.
17. En dag när Jesus undervisade, satt några av fariseerna och laglärarna med bland dem som lyssnade. De hade kommit från alla byar i hela Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Och Guds kraft var över Jesus så att han kunde bota människor.
20. När Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: "Min son, jag har förlåtit dig dina synder."
21. "Vad är det här för en, som hädar Gud på det viset?" tänkte fariseerna och laglärarna. "Det är ju bara Gud som kan förlåta synder."
22. Men Jesus förstod vad de tänkte och sa: "Varför tänker ni att just detta är en hädelse?